Det va ju det där me å blogga dåra... :-/ det är ju verkligen inte min grej, jag vill ju blogga, men orken å att verkligen GÖRA det finns ju typ inte där alls :-(
Har hänt en del sen jag skrev sist, men skriva om allt å alla tankar kring det skulle bli metervis med långt...
Har iaf slutat med dom antidepressiva jag fick för dom hjälpte ju inte ett dugg mot sömnen. Har blivit livrädd för att ta mediciner oavsett om det är en alvedon eller vitaminer eller min ADD-medicin :-( Vilket ärligt talat även för mig själv är ett stort ? med tanke på alla jag ätit genom åren å att jag äter dom flesta (av nuvarande) dagligen å har gjort det i snart 2 år??
Fått en diagnos av läkaren nu på min smärta: myofaciellt smärtsyndrom. Å efter att ha läst lite om just det å smält det lite känns det faktiskt lite bättre. Jag är inte bara en "hypokondriker som gnäller" längre, utan jag har ett namn på min smärta, även om den nu är till stor del självförvållad så finns det ett namn på den. Tidigare har jag hela tiden bara känt mig dum å löjlig när jag sagt till folk att jag har ont i kroppen, det har känts som om jag inte blivit tagen på allvar riktigt, men nu kan jag ändå säga att jag har något. För min egen skull, å hur JAG känner inför andras reaktioner, ger det mig massor i mitt "tillfrisknande", jag slipper de inre "du är bara hypokondrisk"-tankarna. Det jag skriver nu kan nog låta som rena svamlet, men det gör inte det i mitt huvud :-) lovar.

Men jag tackar gudarna för den underbara familj jag har, min man å mina underbara flickor!!
JAG ÄLSKAR ER!! <3