Inte alls dvs... Semestern tog slut i söndags, men inte fan tog panikattackerna slut...

Jag HATAR det här! så förbannat jävla mycket!! Har inte kunnat jobba å knappt gå utanför dörren för att dom kommer konstant.

Å jag tror själv att jag behöver jobba, komma hemifrån å ha något att göra. Å i vanliga fall brukar jag kunna tränga bort dom å koncentrera mig på annat (vid behov i värsta fall ta en halv lugnande, har dock inte behövt det på flera år hittills) men dom här senaste 3 veckorna har varit rena helvetet!! När attackerna kommer i tid å otid, jag kan ligga på soffan likväl som å va på junibacken (stackars mina underbara vackra döttrar, å tack underbara mamma å pappa för att ni finns!) blir allt ett helvete, måste på toa, mår illa, skäms, dåligt samvete osv. Å när dom kommer i den styrkan dom är i nu hjälper inte en halv lugnande ett dugg, måste ta minst en å en halv... vilket betyder att jag nån timme senare istället sitter som en jäkla zombie ;-( Att tränga bort dom går inte alls, nästan så dom blir värre när jag försöker.

Men det värsta med dom den här ggn är nog att jag knappt kunnat äta nåt alls under dom här veckorna, absolut inte varm mat, det bara vänder sig i magen då, knappt något annat heller, så den lilla mängd energi jag hade i kroppen har sinat under den här tiden, så jag är rätt matt å trött oxå...

Jag vet inte hur jag ska få bort dom den här ggn eftersom dom "verktyg" jag haft (å som funkat tidigare) inte hjälper ett skit nu... Tre dagar har jag ringt ner till psyk nu å sagt att jag behöver akut hjälp (iom att hela livet bli påverkat) varpå dom säger att "din ordinarie ba har semester, men jouren ringer upp dig så snart dom kan, det är rätt många besök", fine jag förstår det, men att inte ringa upp en patient, som är inskriven hos dom, på fyra dar tycker jag är lite fel! All den hjälp jag fått å hela det jobb jag gjort hittills under 10 år håller på å rämna nu... Me dont like ;-(

Nu har jag iaf fått skriva av mig lite, känns oki.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det va ju det där me å blogga dåra... :-/ det är ju verkligen inte min grej, jag vill ju blogga, men orken å att verkligen GÖRA det finns ju typ inte där alls :-( Har hänt en del sen jag skrev sist, men skriva om allt å alla tankar kring det skulle...

Blev nåt fel i uppladdningen av pajbilden i tidigare inlägget :-(...

nåt om psykproblemen idag. Tänkte faktiskt låta bli det å lägga in bilder på tårtan jag gjorde till Jullebullens 4 årsdag å på jordgubb/hallonpajen (skulle ju varit bara hallon, men jag missade rätt bra mängden det skulle va, men hade jorgubbar hemma...

Dom ringde upp från psyk till slut, på fredag eftermiddag... Å jag fick en tid i måndags, där jag träffa dom å berätta hur läget låg till, fick mer mediciner å en annan lugnande. Medicinen är tydligen en typ av antidepressiv (vilket är otroligt störa...

Efter lite tråkbråk där hemma kom vi iväg till lek vegas, ett rätt litet å kompakt lekland. Men ungarna trivs å har kul, vilket är viktigast! Å vi vuxna kan ansluta mobilerna å surfa på deras bredband =) Så mamman å pappan är väl lite halvtråkiga som...